Rocknroll och halloween baby!
Ikväll är det en "såndär" kväll.
Och med det menar jag att uteställena har öppet till två. Då blir alla helt till sig.
Det är nyår, påsk, midsommar och så nu halloween. Så vad väntar vi på?
Rocknroll today, som vi säger på jobbet. Puss!
Det fixar sig
"Vi är två tjejer i 20-årsåldern som bor i en stor,ljus 3a i sollentuna, 14 min från city.
Vi söker nu en roomie som vill bo i vårt vardagsrum. Rummet är stort och det är utrustat med tv,säng,soffa mm.
Observera att vi söker dig som vill bo MED oss, inte bara hyra ett rum, utan passa in med oss så vi även kan umgås allihopa tillsammans.
Du som söker ska vara en tjej i 20 årsåldern som gärna har "vecko-jobb", alltså lediga helger.
Vi vill gärna att du liknar oss personlighetsmässigt då du gärna får vara partyglad på helgerna.
Det är viktigt att vi tar hänsyn till varandra och kommer överens."
Det är ju en rolig början tycker jag!:) Nu ska jag ut och motionera.
Puss&kram
Öluffa, det är vad som komma skall
Om att pendla
Svenskar är väldigt skygga och osociala människor (iallafall på pendeltåget mellan Tranås-Norrköping). I 9,5 fall av 10 är det så att, vi kan ta ett exempel från när jag nyligen åkte hem. På ena sidan är det tre platser och på andra sidan två platser ihop. Det var fullt och en kvinna i 25-årsåldern satte sig en stol ifrån mig, jag satt närmast fönstret. När första bästa stolen blev ledig flyttade hon till den istället. Varför gör alla svenskar så?
Är det så farligt att sitta en stol ifrån en annan människa? Det är som att dom utan ord vill säga: Jag är rädd för dig så därför byter jag plats så jag får sitta ensam istället och ha två stolar för mig själv. Nä, varför gör svenskar så? Så nu efter en månads pendlande har jag alltså konstaterat följande:
Svenskar är skygga och väldigt rädda människor. Så måste det va..
Och förresten, så här kan ett pendeltåg se ut (för er som inte vet). haha, vad rolig jag är, nästan så man trillar av stolen av skratt.
Härliga regndag!
Så nu ska jag fira livet med en fika och härlig vän.
Ps. Jag har varit duktig och burit tall,gran och lövträd till en stor kärra hela denna morgon. Tur att det började regna, då gick jag och mamma in o tog en fika istället. Ibland är regn det bästa som kan hända. hah. Puss
"Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns"
I'm stuck
Idag är jag klagAmanda, men det får ni stå ut med.
Jag ska byta bort mitt jobb så fort jag kan och skaffa mig något nytt. Något jag tycker om och som inte drar ner en ännu längre i skiten. Löven börjar ändra färg. Sensommaren börjar gå över till höst och jag har aldrg haft någonting emot det. Höst innebär ännu fler tekvällar med mys och prat kvällar långa. Men i dagsläget förstör mitt jobb det. Så det kanske är mest därför jag är lite bitter. Och man får ibland ha sådanadagar då man känner sig så. För hur skulle man annars uppskatta de dagar som är bra om man inte kännt av de som är dåliga? Hela livet är en bergodalvana. Det tackar jag Gud för.
Först ska jag duscha, knarka Astronaut, äta äppelkaka, åka tåg, träffa mina härliga jobbkamrater och sen sälja el. Det är ju inte så pjåkigt egentligen..
Puss&Kram
En Onsdag
Imorgon ska jag upp tidigt, göra ärenden och träffa min härliga benjamin.
Bra tankar. Puss
Planen är att dra
Ja, det är nästan så att det är så, fast jag tycker om mina arbetskamrater!
Det är ju det. Hm, men jag bättrade mitt humör genom att åka hem med Hanna istället för att ta tåget, sen hittade jag härliga bilder från våran galna resa.
Tänk att få bada i pool klockan fem på morgonen, njuta av livet och bo i värme igen.
Det var inte helt fel. Jag njöt av varenda sekund jag var där.
Planen är att dra. Först pengar sen dra.
En längtan.
Pussgodnatt värld
Ordba
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.
åh. trött jag är så förbannat. AAAAAAAAAAAAAAAA
Och det bara, och så bara och det känns bääälojhui
k.
uuuuuuuuuuhhrrrrrrrruh
uh.
ba
js
ett enda på riktigt
inte sur får inte
lllllllllllllllllllllllllll. bortslösad
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA.
Jag var på dåligt humör och skrev av mig lite. Nu känns det mycket bättre.
Så nu ska jag ut och leva istället.
Fredagsmyys
Jag blev så besviken förut, för min bok som jag har läst under mina tågfärder tog slut idag. Som tur är har jag uppföljaren hemma och boken är nu en film som visas på bio om en sisodär två veckor. Nä, intresseklubben antecknar. Jag ska stänga ner den här elektriska apparaten och skriva mig en låt. Det var längesen sist! Jag hinner inte med det, inte att sitta sådär länge som jag gjorde förr. Men jag ska planera min tid lite bättre, och hoppas på det bästa med tider inför nästa månad!
Helg. Det innebär bara en sak.
Kanske två.
Puss
Vilse i värld
Det vill jag inte, men man kanske måste? Måste för att det bara ska vara så och måste för att det skulle hjälpa. Men jag förstår inte varför. Det bara är så. Men jag vill inte att det bara ska vara så. Det måste alltid finnas ett varför. Nu ska jag fotograferas och sen åka tåg.
Härliga väder!
Att vara tankspridd kan vara en fin egenskap
Ulla bor på landet och skulle åka för att tanka, det är en mil till bensinstationen. Väl där går hon in i affären för att handla, när hon ändå är vid en affär. På hemvägen tar bensinen slut.
Henrik skulle ringa sin sambo. Tog arbetstelefonen. Då ringer hans mobiltelefon. Han svarar på mobilen: "Hallå, hallå." Inget svar. Då inser han att han ringt till sig själv.
Gud välsigne Johan Rapp som skrivit världens mest behövande bok. Jag hittade precis den ibland mina gömmor, den hade jag alldeles glömt bort. Och man får sig ett gott skratt, men framför allt är det så skönt och känna att man inte är ensam om det. För alla skrattar inte. I den här boken påminner Rapp med glimten i ögat att tankspriddhet är en fin egenskap- ett tecken på stark koncentrationsförmåga (på något annat).
Köp boken och få dig många härliga skratt!
Tack och tack. Tacktack
Han är ju ända borta i Köln nu.. Jag hoppas verkligen att han har det fint där, min kära vän!
Ikväll ska jag umgås med tre underbara människor! Det gör mig gott!
Jag är så glad över att jag har en sådan tur, alla har inte det. Inte som jag. Ingen har en sådan tur att få ha så fina och underbara vänner som jag! Tack. Tack. Tack. Och tacktack! Hjärtligt tack!
"Världen är inte liten för den som jagar sin hatt en blåsig dag"
Nu är det på tiden att börja blogga igen, tänkte jag och satte mina tankar i verk.
Sommaren är tydligen slut, så nu ska jag ge min blogg ett försök igen. Jag har alltid genom mina år haft en liten bok som jag kallat för "kluddiduttbok". Många som känner mig skrattade första gången när de hörde talas om den, men det är det bästa man kan ha -Jag lovar! Och, min kära fantastiska bok, jag har bara slutat skriva i den. Det grämer mig. Men nu ska jag ta tag i den också!
Det har hänt otroligt mycket den senaste tiden. Jag är ju inte längre skolelev. Men det som gör mig gott, som känns så bra, det är att jag inte alls mår så dåligt över det som jag trodde. Det känns bra. Nu har en ny dörr öppnats och man har friheten att göra vad man själv vill. Det är ju bara en själv som kan påverka och bestämmer det. Så om man klagar över att man stannat kvar i tranås hela sitt liv när man blir äldre, så har man trotts allt ingen mer än sig själv att skylla. Livet blir vad man gör det till!
Bara den här veckan har jag träffat så fantastiskt många nya människor. Utbildning, nytt jobb, arbetsintervjuer. Jag har pratat med massvis av folk via telefon dessutom. Man ska fokusera på de som är bra. Som tillexempel lars-åke ifrån Norrland. Han stekte älgköttbullar och vi pratade på ett bra tag. Han hade fast avtal med vattenfall två år frammåt sa han redan första minuten. Men vi pratade på ändå. Och det samtalet gjorde min kväll, det gjorde hans också!
Nu när min konsultchef fixat så jag slipper ta kvart i tolv tåget och kan ta kvart i två tåget istället, så hinner man göra något på dagarna också. Som tillexempel att äta lunch med en lars. En härlig vän! Tack för att du finns!
HA en underbar dag mina kära vänner. Pussochkram
Fotboll i högsta grad
Tranås FF, numera kan ni räkna med mig!
"Call me if you need me"
Knarka.
Lite tankar om allt och ingenting just nu dåva. Nej, förresten det skulle bli ett så kupiöst långt inlägg kände jag nu. Så inte idag, inte den här gången. Jag ska ägna mig åt mitt nystartade projekt och tänka på min pojkvän istället. Dessutom ska jag tänka på den alldeles förträffliga fikan med Ester och Jonathan. Hörni, när jag satt där så tänkta jag på att, det var längesen vi gjorde sådär sist. Tänk när vi alltid satt där, ja fikade nästan konstant. Och det var liksom tretimmar långa fikor vi hann med. Så då kände jag att jag blir trött på den här förbaskade såkallade tiden! Ja, det är vi nog alla.
Förresten, missa inte oss på Tranås musikfestival. "The Highland band". Torsdag klockan 17:00!
En fotboll kan se ut såhär, en sån ska jag sparka på snart! Puss!
