En ständig jakt på lycka
Vi kanske aldrig riktigt kan uppnå det, hur vi än försöker?
Jakten på lycka. Och visst stämmer det sådär utomordentligt bra, för det är ju det vad livet handlar om, en ständig jakt efter lycka. Att allt ska bli sådär perfekt och härligt, men det kan ju aldrig bli det.
Perfekt.
Men visst kan man vara lycklig? Fast samtigt så är ju frågan om lycklig och lycka är samma sak..
Jag hade tårar i ögonen tidigare idag, det händer ju inte alltför ofta. Shit. Fast det var ju framför tv:n och ibland kan jag bara känna "fan". Som idag. Men jag tårade ner en liten del av min kudde och sen skrev jag poem. Lilla Amanda. Och nu ska jag upp i mitt lilla rum och fortsätta mitt tänk på lyckan. för jag har så mycket mer tanakr om det, men jag får inte ner det på ett bra sätt i skrift. träligt som vi säger i småland. Nej. Godnatt då. Vi kanske ses? puss
För en enkel dam
som inte fick sägas,
men som ändå sades.
Och där i mitten
stod jag.
Utan förvarning och utan en blekaste aning.
Hur skulle man då kunna förstå?
Det var inte bara jag,
utan vi var fler som slungades och slogs mellan väggarna.
men vi förstod aldrig riktigt.
Vad som borde vara den rätta vägen
eller de rätta sakerna att säga utan att tänka sig för.
Visst var vi kanske de som stod och vinglade på kanten,
men man kan ju inte bli bortknuffade bara för det.
Eller?
Nä, så vi bjöd oss själva på en kopp kaffe istället.
För, vad mer kan man göra.
liksom..
Spruta munnen full med tandkräm kanske
Det finns så mycket som är svårt att hitta. Men en sak vet jag, och det är att jag sitter här och nästintill gråter. För jag lyssnar på musik, och det kan vara så innerligt underbart. Jag ryser och älskar när han sjunger, I ain't got nothing on those feelins'. Och jag älskar när han låter tonen falla sådär perfekt. Och munspelet, det är gud. Hjälp ja.
Jag sitter här och nästan gråter och klockan är strax tio i tolv. Natten är ung, underbar, nästan så man får lov att säga att just detta är bästa tiden på dygnet. Tänk hur många människor som missar det. Fina kvälls-sms, nattsamtal, funderingar och faktiskt, konstigt nog seriösa funderingar som leder någon vart, ibland. Det är ju då rackarns att man ska upp till skolan dagen efter. Eller gymnasiet som det så fint heter. Idag var jag mössikant. Altså mus-i-kant fast bokstavligt talat, på ett foto. En vanlig simpel musikant är jag ju alltid, nästan iallafall, försöker vara åtminstonde. Nu ska jag lägga en fin blomma under min huvudkudde och lukta på god parfym och spruta munnen full med tandkräm. Sen ska jag bara fortsätta att njuta av den bästa tiden på dygnet, med värmefläkten på och en nästan klar man som spelar munspel på min vägg. Härliga tider. Puss
Jag funderar allvarligt
En grej jag aldrig någonsin kommer förstå, varför reagerar vi först när en människa förvandlas till en mördare? Varför reagerar vi inte innan? Varför reagerar vi inte i tid? Istället för att behöva lägga en massa pengar på fångar och brottslingar som gjort dumt, så borde vi lägga pengarna på ungdomarna som ahr det svårt. För det är ju faktiskt så, att i 90 procent av alla fall så är det en persons bakrund, uppväxt, umgängeskrets och så vidare som spelar stor roll i många av alla dessa fall. Hemskt att det är så, men det är ju så. Och man kan ju inte lägga som ett stort svart äckligt täcke över sanningen? Jag tycker vi borde reagera i tid istället för att låta det gå så långt som det gör. Och jag skulle nog kunna sitta här oc skriva rad på rad på rad. Och det jag tycker är mest hemskt är att lilla jag inte kan påverka något ett piss. Ingenting.
Nada.
Nothing.
Därför skriver jag bajs på makt.
"Vi viker oss på asfalten av skratt
Ingenting kan röra oss i natt
Ibland så dör jag litegrann
när du halkar med din tunga på en
bokstav i mitt namn "
Minns du? Ja, det gör du säkert. Jag kommer ihåg att jag sjöng dessa rader för dig i en bil. Och du log mot mig och allt var bra. Men det var då. Jag hoppas att de skulle bli lika bra igen. Kan det bli så? Pusschoklad
Dina läppar är som glas
Nu sitter jag här igen. Och ja funderar på massa saker. Som på Monica zetterlund som är så underbar. Och på en av de vackraste texter jag vet. Jag räknar min själ även fast jag bara har en. Man försöker med saker som är omöjliga ibland, och det får jag panik av. För varför ska man tillåta sig själv att vara så tyst? Hur kan man vara så tyst? Eller "Varför är du så tyst?" som Jocke en gång sa. Jag vill bara ha svar. Blir uppsnärjd av att man inte kan besvara det där äckliga naturliga. Eller saker som får en att dö på stört. Ja, jag vill iallafall sätta mig på ett cafe och måla kladdkaka i min hand. På händer. Bjuda någon fin människa på svart starkt kaffe och hälla det i en alldeles för stor och överbetald kopp. Jag vill ha mer tid för sådant. Vem vill inte det? Eller ha tid för att hitta läppar som inte är som glas. Sköra och alldeles för svåra att inte spräcka. Som är så ömtåliga att det gör ont. På tal om annat. Nu tänkte jag införa en sådan där lista. Som man gjorde när man var liten och som är typ förbjuden nu. Fast som man alltid gör i smyg. Jag gör det inte i smyg. Jag gör det, införskaffar en sådan på min blogg just nu.
1. Lyckopiller (tolka det på mitt sätt tack, inte fel)
2. Måla med kol på vita väggar
3. Hemmagjord kladdkaka med en skvätt starkt kaffe i.
4. Martin Aliaga
5. Spontanitet
Pussochkram på en bra-självisk-hemsk-fastbraibland värld
Jag är nästan gjord för dessa dar.
Jag tänkte berätta att jag är en spontan person. Åtminstonde var jag och två av mina vänner det i lördas. artonårsfest var given, jag bakade tårta och försökte gå i mina klackskor. Inte varje dag det händer. Och inte varje dag ester fyller 18. Röjj var det. Vi fick en sån där hata tranås tanke. Så vi tog tåget till linköping klockan tjugotre:fyrtiosju. Härligt! Fortsatte med partandet i linköping! Och vi var spontana! Jag pratade med skåningar. Älskar deras dialekt. Det är som en del av mig. Det känns som det är den delen i mig som saknas. Att jag är född till att prata skånska men det blev något fel. Konstigt.
Jag tror jag inte är ensam om att känna så. Som att man är född i ett annat land fast man inte ens har en enda släkting därifrån. Jag blir knäpp av fantasier. Och jag blir knäpp av folk som skrämmer upp mig. Och så kan jag bli lite galen på mig själv att jag är bäst på att ställa till det för mig. Typ boka in spelning och konsert i jönköping på samma kväll. typiskt. Men jag ahr ebställt nya biljetter nu! Ulf Lundell. Han är som hallonen i grädden. Altså inte söt utan mer bra. Inspirationen i mitt liv. Inte mannen dock. Den har jag inte hittat än, och det är väl tur?
Hursomhelst så vill jag ha pivo! scusi herre.
Voglio una birra.
Jag kom och tänka på platsen där allt hände. Och på att barra is tha shit som vi sa.
Jag kom och tänka på att det var en härlig resa och att jag vill göra om det!
Det vore häftig. Jag ställer!
PUSS
Hösten går snart in i ditt hus.
Fast själv svarar jag nej. Svårt ska vara svårt och lätt ska vara lätt. Man ska inte springa däremellan. Antingen eller liksom, så har jag alltid sagt. fast ändå. Man vill ju vara en sån som sprider lite glädje. Det finns ju så få av dom där ute. och då tänker jag ofta, tur att det finns så många runt omkring mig hela tiden. Vad jag har tur, och så sitter jag här och faktiskt klagar litegrann över mitt samvete. Nej, varför ska jag ta mig tid till att klaga! Det är ju slöseri med tid. Dyrbara minuter.
Nja. Min tid är kanske inte så dyrbar, men man kan ju drömma och önska. Och så ka man ju önska att man vore lite snällae ibland och inte gör saker som man kanske inte tänker på att man inte borde. Ja, ni förstår. Jag vet. meeen. Ja, en såndär grej i handen. Jag vill skriva i din hand. Jag vet vad jag ska skriva, med röd penna. Jag tycker nog om rött. Inteblodrött förstås, utan mer, tjaa, en röd som gör en varm. Eller kanske en varm lila. Vad man vill. Men jag vill iallafall gripa tg i din hand och skriva en sak. kanske på ryggen istället, för då får du aldrig se. Hemlighetsfulla värld.
Jag borde. Jag ska. Borde vara. Kanske inte. Hursomhelst, så tänkte jag avsluta det här lilla blogget, med en dikt. Just nu. Improvisation som det också kallas. Den ska nog få handla om vackera färger och dyrbara blad.
Det finns vackra färger och dyrbara blad.
Rött av en händelse
och gult som i fjol.
Vi borde inte få vara här,
eller ta plats
eller andvända oss av dyra blad.
Ändå ställer vi oss på kö.
För kanske, kanske har vi en chans
att få se vackra färger och dyrbara löv.
Att få se.
Höst
Puss&choklad och varför är du så tyst. Puss igen.
Jag sitter ner och målar fred.
Ibland blir jag rädd. Mest rädd för vad människor kan åstadkomma och säga. Hur vi kan göra så hemska saker och säga så fula saker. Tur att inte alla är sådana. Det finns ju dom som är precis tvärt om! Och dessa människor, med ett hjärta av mjuk sammet, skulle jag vilja ge en riktigt björnkram och säga tack! Att vi behöver fler av er i vår värld!
Hursomhelst så har jag bajskörning imorgon. Och ja, jag är mogen! Godnatt med er. Puss&Love
Oh, härliga dag!
Vet ni vad, jag och mina flickor, plus lite kärlek, har spelat live i P4 radio idag! Hoppas ni inte missade det? Det var bara nivet en sådan där dag som man inte vill ska ta slut. Jag ler över öronen. Jag ler med hela mina smilegropar. Jag ler med hela mitt ansikte! Det har bara varit, sådär fucking bra om man får lov att säga så! Och dessutom har helgen också varit fin. Spelning på stadfest, bäst människor, gratis öl, utgång senare på kvällen och riktigt mysbästbra. Ja allt i ett och samma paket. Spontan grejj hände på söndagen. Jag for till huvudstaden för att se hives. Shit. Andra gången jag ser pojkarna iår. Bra konsert! Fan så fint. Jag är hur nöjd som helst. Och jag kommer fortsätta vara det, för jag trivs även att jag aksnke göra lite dumma saker ibland. Men jag tänker inte göra dom igen. För jag menar man lär ju av sna misstag, oftast. Jag ska iallafall ta allt som det kommer. Bara ta det i handen och fånga det i en grej runt min hals. Jag skaskaska. ahha. Näö, vet ni-. Nu ska jag äta en bulle eller något. Puss&love
Amanda Plus lite Kärlek, Tranås (Foto: Hasse Pettersson/SR)
"2008-09-02: Hur kan man låta så tajt och funka så bra ihop när man bara har spelat ihop ett par månader?
Svaret är, musikalitet, för det är dessa fyra tjejer fulla utav.
Amanda Plus lite Kärlek gästade Replokalen i Pettsson & Co, där Hasse blev oerhört imponerad."
