Flickan gav pojken lördag
Jag minns den där tiden då allt bara hände i förbigående.
Det var som om ingenting spelade någon roll, för allt skulle ändå ordna sig.
Och även om vi visste att allt var över, så skrattade vi åt det
-tillsammans.
För det kommer ju nya tåg sa vi.
En gång la vi oss dubbelvikta på torget.
Folk som passerade trodde inte vi var kloka, vettiga, betedde oss som idioter.
Men vad gjorde det?
De var bara några som passerade i förbigående,
och det spelade ingen roll.
Jag tog din hand.
Du sa att vi alltid skulle skratta tillsammans, att luften aldrig skulle ta slut.
-Men alla dagar kan inte vara lördagar
Det var då det förbigående hörde upp. fan
