Amanda Selinder

Ibland känner man bara att dolidaskalivarelibabateskilarovalabadilaterrisatalamina

Tänk er en kolsyrad saft, med bubblor, fast utan kolsyran.

Jag skulle också vilja besöka olika världsdelar och se hur andra människor har det. Vi vet att det är många barn därute som lever ett fruktansvärt liv, som behöver vår hjälp. Men jag tror nog inte att vi förstår. Vi förstår ingenting om vi inte får se det med egna ögon. Vi lever så bekvämt att vi inte förstår hur det är att vara utan saker och ting. Vi är ett bortskämt och egocentriskt folkslag. Vi från Europa. Därför ska man ge sig ut och se världen, och inte leva i våran ihoptryckta bubbla. Vi har det för bra, men ändå är vi rankade topp tre i att må sämst. Som jag brukar säga, varför har vi det inte bättre när vi har det så bra? Det är ju nästintill skrämmande.
Ja, tänk om man skulle få göra någonting. typ rädda en del av världen. Det är min stora dröm, jag drömmer om det ofta. Att jag räddar människor och städer. Ingen kan göra allt, men alla kan vi ju göra något. Så därför tänker jag göra något. Och bli blodgivare. Det är ju ett steg på vägen. Ett steg.
Tänk om alla bara kunde göra ett åtminstonde.

Jag avslutar detta med min favoritdikt, skriven av självaste Ulf. Bara stäng av allt annat runtomkring och njut. Jag älskar verkligen den. Så mycket att jag har den uppsatt vid min säng.



Jag minns den där
morgonen då jag
borstade tänderna med
Lustre Creme Schampoo
och stod där
och stirrade in i den
immiga spegeln och allt det där
löddret och tandborsten som bara
gick på
automatiskt
och dom där ögonen
som borde ha insett misstaget
för länge sen
men som lät det fortgå
som straff
och jag minns den där
frukosten
då jag hällde socker på ägget
och salt i kaffet
och jag minns hela den där
dan
då du kom nerför gatan i den där
pälsen
och löven föll
och du svepte in mej
och sa att mitt hår
luktade som förr
som
Lustre Creme 
  

 

Jag är som en sådan, en backig jävel.
Och det där med dalvana, man är van att dala, fast också att resa sig. Så det går kanske lite jämt ut? Man vill ju inte leva som ett rakt streck eller som ett rep utan knutar. Man vill ju ändå känna att man lever, det är väl klart. Jag ska leva.
Tror jag vet vilken skola jag skå gå på nu också, birkagården, stockholm, fryshuset. läskigt men spännande.
Jag fick ett såntdär ryck då man bara vill flytta och inreda sin egna lägenhet med en massa färger och fina målningar.  Jag lyssnar på thirteen, kalla mig tråkig, men de är verkligen bra. Mysig, fast man får känslan av att man är ensam.
     Jag vill hänga upp en massa ljuslyktor i mitt tak. Och det där hålet kom tillbaks nu. Jag vet, men ibland så blir man nojjig. Jag är det. Även fast jag säger att jag inte är det, och även fast jag säger att jag inte bryr mig om såntdär så gör jag det. Inte ofta, men som idag tillexempel. Det är väl bara att måla över det? Nej, amanda, det funkar ju inte så. Man kan inte måla över något, eller strycka ett streck över saker och ting. "det man inte minns har inte hänt" Dom som säger det, ja, det är väl för att man ska känna sig lite bättre. BULLSHIT.
     I veckan for det en liten fröken till skåneland. Jag har saknat henne. Nej, det är inte samma sak att dricka öl utan en ölälskare brevid. Det är inte samma sak till ett försök till röjj när man inte är två. Och det är inte samma sak att sjunga Tick tick boom om man inte är två. Och det är inte samma sak att lära ut andra en festivalskål när man brukar vara två som gör det. Och det där med London. haha, jag drömde att vi överraskade dom på flygplatsen och hade beställt en flygresa dit också. Fast vi skulle vara borta en längre tid och vi var ute och träffade folk, medan de andra satt på hotellet och spelade kort. haha. Vilken taskig människa jag är. Men man rår ju inte för sina drömmar? haha.
     En annan grejj som är bullshit. eller man kanske inte kan kalla det så, jag råkade se en film här om veckan då det var ett spel som hette så. Roligt spel, ja, jag fick det på min hjärna och nu andvände jag det i min text. hur somhelst så är det lite trist att skolan börjar imorgon. Jag har vänt på dygnet helt fel. Jag somnade klockan 8 imorse och sov till eftermiddan. Besökte min kära farmor och sedan somnade jag där. Det sa bara poff. så sov jag en timme, tog en powernap sådär vi 7-tiden på kvällen. vaknar och går hem. Jag blev sugen på att kasta snöbollar och nylla folk. Tur jag inte fick ett infall, de hade väl inte trott jag var riktigt klok. Och, halloweenfest igår. Det var inte så mycket halloween över det hela. Vad är det egentligen? Jag hade en blå lita klänning med rosett. Jag är nojjig ändå. Jag a upp till mitt rum och skriva en låt om nojjighet. Eller om den där nojjan jag har just nu. Nej, bullshit. mhmhmohh.

Ulf lundell. Jag ska skaffa mig en sådan man! Puss godnatt. Nu ska jag ställa mig i bostadskö innan jag somnar och skriver mig en låt! interessant va? haha