För en enkel dam
Allt var som en enda stor viskan av saker,
som inte fick sägas,
men som ändå sades.
Och där i mitten
stod jag.
Utan förvarning och utan en blekaste aning.
Hur skulle man då kunna förstå?
Det var inte bara jag,
utan vi var fler som slungades och slogs mellan väggarna.
men vi förstod aldrig riktigt.
Vad som borde vara den rätta vägen
eller de rätta sakerna att säga utan att tänka sig för.
Visst var vi kanske de som stod och vinglade på kanten,
men man kan ju inte bli bortknuffade bara för det.
Eller?
Nä, så vi bjöd oss själva på en kopp kaffe istället.
För, vad mer kan man göra.
liksom..
som inte fick sägas,
men som ändå sades.
Och där i mitten
stod jag.
Utan förvarning och utan en blekaste aning.
Hur skulle man då kunna förstå?
Det var inte bara jag,
utan vi var fler som slungades och slogs mellan väggarna.
men vi förstod aldrig riktigt.
Vad som borde vara den rätta vägen
eller de rätta sakerna att säga utan att tänka sig för.
Visst var vi kanske de som stod och vinglade på kanten,
men man kan ju inte bli bortknuffade bara för det.
Eller?
Nä, så vi bjöd oss själva på en kopp kaffe istället.
För, vad mer kan man göra.
liksom..
Kommentarer
Trackback
