Amanda Selinder

Det finns så mycket som är svårt att hitta. Men en sak vet jag, och det är att jag sitter här och nästintill gråter. För jag lyssnar på musik, och det kan vara så innerligt underbart. Jag ryser och älskar när han sjunger, I ain't got nothing on those feelins'. Och jag älskar när han låter tonen falla sådär perfekt. Och munspelet, det är gud. Hjälp ja.
Jag sitter här och nästan gråter och klockan är strax tio i tolv. Natten är ung, underbar, nästan så man får lov att säga att just detta är bästa tiden på dygnet. Tänk hur många människor som missar det. Fina kvälls-sms, nattsamtal, funderingar och faktiskt, konstigt nog seriösa funderingar som leder någon vart, ibland. Det är ju då rackarns att man ska upp till skolan dagen efter. Eller gymnasiet som det så fint heter. Idag var jag mössikant. Altså mus-i-kant fast bokstavligt talat, på ett foto. En vanlig simpel musikant är jag ju alltid, nästan iallafall, försöker vara åtminstonde. Nu ska jag lägga en fin blomma under min huvudkudde och lukta på god parfym och spruta munnen full med tandkräm. Sen ska jag bara fortsätta att njuta av den bästa tiden på dygnet, med värmefläkten på och en nästan klar man som spelar munspel på min vägg. Härliga tider. Puss