Amanda Selinder

Utanför din hud. Och jag får nostalgi. Sådär på riktigt, hemskt på riktigt och nostalgi är en dyrbar sak. Eller, kanske mer jobbig att man bara vill tillbaks så man nästan spricker. Men det är härligt att man har dessa minnen!
Jag tänkte berätta att jag är en spontan person. Åtminstonde var jag och två av mina vänner det i lördas. artonårsfest var given, jag bakade tårta och försökte gå i mina klackskor. Inte varje dag det händer. Och inte varje dag ester fyller 18. Röjj var det. Vi fick en sån där hata tranås tanke. Så vi tog tåget till linköping klockan tjugotre:fyrtiosju. Härligt! Fortsatte med partandet i linköping! Och vi var spontana! Jag pratade med skåningar. Älskar deras dialekt. Det är som en del av mig. Det känns som det är den delen i mig som saknas. Att jag är född till att prata skånska men det blev något fel. Konstigt.

Jag tror jag inte är ensam om att känna så. Som att man är född i ett annat land fast man inte ens har en enda släkting därifrån. Jag blir knäpp av fantasier. Och jag blir knäpp av folk som skrämmer upp mig. Och så kan jag bli lite galen på mig själv att jag är bäst på att ställa till det för mig. Typ boka in spelning och konsert i jönköping på samma kväll. typiskt. Men jag ahr ebställt nya biljetter nu! Ulf Lundell. Han är som hallonen i grädden. Altså inte söt utan mer bra. Inspirationen i mitt liv. Inte mannen dock. Den har jag inte hittat än, och det är väl tur?

Hursomhelst så vill jag ha pivo! scusi herre.

Voglio una birra.

Jag kom och tänka på platsen där allt hände. Och på att barra is tha shit som vi sa.
Jag kom och tänka på att det var en härlig resa och att jag vill göra om det!
Det vore häftig. Jag ställer!