Dina läppar är som glas
Nu sitter jag här igen. Och ja funderar på massa saker. Som på Monica zetterlund som är så underbar. Och på en av de vackraste texter jag vet. Jag räknar min själ även fast jag bara har en. Man försöker med saker som är omöjliga ibland, och det får jag panik av. För varför ska man tillåta sig själv att vara så tyst? Hur kan man vara så tyst? Eller "Varför är du så tyst?" som Jocke en gång sa. Jag vill bara ha svar. Blir uppsnärjd av att man inte kan besvara det där äckliga naturliga. Eller saker som får en att dö på stört. Ja, jag vill iallafall sätta mig på ett cafe och måla kladdkaka i min hand. På händer. Bjuda någon fin människa på svart starkt kaffe och hälla det i en alldeles för stor och överbetald kopp. Jag vill ha mer tid för sådant. Vem vill inte det? Eller ha tid för att hitta läppar som inte är som glas. Sköra och alldeles för svåra att inte spräcka. Som är så ömtåliga att det gör ont. På tal om annat. Nu tänkte jag införa en sådan där lista. Som man gjorde när man var liten och som är typ förbjuden nu. Fast som man alltid gör i smyg. Jag gör det inte i smyg. Jag gör det, införskaffar en sådan på min blogg just nu.
1. Lyckopiller (tolka det på mitt sätt tack, inte fel)
2. Måla med kol på vita väggar
3. Hemmagjord kladdkaka med en skvätt starkt kaffe i.
4. Martin Aliaga
5. Spontanitet
Pussochkram på en bra-självisk-hemsk-fastbraibland värld
Alla strävar efter spontantitet, fast alla vet att det är en omöjlighet.
Men man kan alltid väcka frågor kring autencitet.
1 vilken låt det är
2 vi borde baka snart.
puss fis, du är bra och vi borde ta en kaffedag med kladdkaka snart igen. vi får helt enkelt ta oss tid!
