EN DAG ATT VARA GLAD PÅ!
Jag fick precis världens skrattanfall. All I want is you med U2 på högsta volym och så ett leende som ingen kan ta ifrån mig. (Det är fortfarande kvar på mina läppar) Men iallafall, när jag väl går in på min blogg, blir jag glad över att jag fått en kommentar. Skrollar neråt, beundrar först den fina rosa cykel-bilden. Vad får jag se då? Jo, det står jag ogillar dig. Jag ogillar dig. Jag skrattade så jag fick tårar i ögonen. Vad ruuligt! Anting är det någon som har kul och skrattar likamycket som jag någon annanstans, bakom någon annan dataskärm. Eller, så är det någon som verkligen ogillar mig.
Jag fick mig ett gott skratt iallafall, jag ler fortfarande åt det. Men det är ju tråkigt att vara ogillad, om det nu är så pass. Man kan ju inte bli "gillad" av alla människor här i världen. Själv tycker jag det är tråkigt att man inte kan stå för sin åsikt bara. Anting håller man käft eller så står man får det man tycker och säger. Men, ja det finns ju människor till allt.
Jag är ingen människa som skulle skriva en anonym kommentar där det står jag ogillar dig. Men, ja, som jag skrev förut så finns det människor till allt. Och jag är en sådan som tänker att, undra om den där människan vet vem jag är, känner mig, om den ens har pratat med mig, sett mig på håll? Det är sorgligt isådant fall, att vi dömer ut människor på utsidan och genom "saker man hört". Men det behöver ju inte vara så heller, man vet icke.
Jag visade det för min kära mor också. Hon skrattade lika mycket som jag, och både hon och jag undrade varför man lägger sin tid på att läsa någon man ogillars blogg. Det är en rolig värld vi lever i! Men jag hoppas på det bästa:)
Nähe, vet ni vad. Nu ska jag berätta en till ruulig sak. Inte en sådan som man får ett skrattanfall av, utan att man mer ger ifrån sig ett glädjetjut. En kommun-nisse ringde mig straxt efter tre sådär. Han var trevlig och berättade senare att han hade gått musikhögskolan i Stockholm. (Det var en duktig man jag pratade med, och nu när jag tänker i efterhand så kanske han inte ens var kommun-nisse?) Ja, hursomhelst, så ska jag få Tranås Kultur och ungdoms stipendium!
Förstår ni att jag blev glad? Jag förstår det! :) Glad idagidag. GladGLADgladglad.
Sen får jag ju inte glömma att solen har lyst idag med. Jag åt frukost på balkongen!
Och imorgon kommer en mysig människa hem, då ska jag åka förbi och ge honom en puss. Nu ska jag plugga.
Puss och hoppas ni andra känner likamycket glädje som jag!
Jag fick mig ett gott skratt iallafall, jag ler fortfarande åt det. Men det är ju tråkigt att vara ogillad, om det nu är så pass. Man kan ju inte bli "gillad" av alla människor här i världen. Själv tycker jag det är tråkigt att man inte kan stå för sin åsikt bara. Anting håller man käft eller så står man får det man tycker och säger. Men, ja det finns ju människor till allt.
Jag är ingen människa som skulle skriva en anonym kommentar där det står jag ogillar dig. Men, ja, som jag skrev förut så finns det människor till allt. Och jag är en sådan som tänker att, undra om den där människan vet vem jag är, känner mig, om den ens har pratat med mig, sett mig på håll? Det är sorgligt isådant fall, att vi dömer ut människor på utsidan och genom "saker man hört". Men det behöver ju inte vara så heller, man vet icke.
Jag visade det för min kära mor också. Hon skrattade lika mycket som jag, och både hon och jag undrade varför man lägger sin tid på att läsa någon man ogillars blogg. Det är en rolig värld vi lever i! Men jag hoppas på det bästa:)
Nähe, vet ni vad. Nu ska jag berätta en till ruulig sak. Inte en sådan som man får ett skrattanfall av, utan att man mer ger ifrån sig ett glädjetjut. En kommun-nisse ringde mig straxt efter tre sådär. Han var trevlig och berättade senare att han hade gått musikhögskolan i Stockholm. (Det var en duktig man jag pratade med, och nu när jag tänker i efterhand så kanske han inte ens var kommun-nisse?) Ja, hursomhelst, så ska jag få Tranås Kultur och ungdoms stipendium!
Förstår ni att jag blev glad? Jag förstår det! :) Glad idagidag. GladGLADgladglad.
Sen får jag ju inte glömma att solen har lyst idag med. Jag åt frukost på balkongen!
Och imorgon kommer en mysig människa hem, då ska jag åka förbi och ge honom en puss. Nu ska jag plugga.
Puss och hoppas ni andra känner likamycket glädje som jag!
Kommentarer
Trackback
