Kom ihåg mig då
Jag har alltid varit skeptisk, eller inte i början då förstås, men efter det. På senare tid. Jag minns att jag tyckte om honom som mest när han släppte albumet "Singel" 2001. Då tyckte jag verkligen om honom och det gjorde jag ett bra tag. Jag såg honom live för första gången på Peace&Love 2007. Då var det bara Winterdäck och Johan Persson. Jag stod näst längst fram med Benjamin och Martin. Smart att sätta en så pass eftertraktad artist på festivalens minsta scen. Då var det trångt, jag tror nog att över 20 människor bars över innan konserten hade börjat. Men det var allsång. Hur kul som helst. Då insåg jag att jag borde lyssna mer på honom. Albumet "Daugava" släpptes och jag blev besviken, eller det var efter att jag såg honom i Linköping. Sämst konsert. Bortsett från låten "du hade tid". Men i vilket fall som helst så la jag Lars Winnerbäck på hyllan efter den konserten. Där låg han ett bra tag tills jag häromdan lyssnade på honom hemma hos Jamie. Lars Winnerbäck är sommar, och han gör så att känslor blommar upp. Ibland kan jag känna att det är något speciellt över hans musik. Eller inte musiken, snarare texterna. Och då blir jag nästan rörd. Men nu är det snart sommar och då går det inte att undgå. Han är ju sommar. För mig är han det, precis som Håkan. Som ibland är förbjudet att lyssna på. Sen är det såklart helt underbart att Lundell spelar på Peace i år. Lycka! Lars Winnerbäck, Jag ville iallafall bara uppmärksamma denna ödmjuka människa idag. Han är faktiskt min dagens ros!
"låt tiden gå
jag är samma nu som då
samma människa ungefär
fast med lite mera lust
sen du var här"
Kommentarer
Postat av: Ester
TVÅ blogginlägg som jag inte läst, då är det fest :) tack för idag lillfisen, det var nog den bästa friluftsdagen någonsin!
Trackback
