Det är synd om människorna

Med sunday bloody sunday i öronen och tekakor på bordet, kan det nästan inte bli bättre. En sak har slagit mig, att så fort jag hör Bonos röst blir det som en förälskelse. Ni vet att det ryser längs med ryggraden, och kittlar i halsen. Tänk er den känslan så förstår ni mig.

Ikväll skulle Metallica bjuda på en show, men sångaren blev sjuk och allt ställdes in. Vilken tur att min syster sålde biljetterna, någon mening var det med det trots allt. Men jag lider med de människorna som har åkt upp för deras skull, och så står dom där som fån och får inte se ulrich. (hur han nu stavas) 
Men jag känner den där stenen i hjärtat som trycker på och hänger sig kvar. Som om den har etsat sig fast. Det är synd om människorna, som Strindberg brukade skriva.
Stackars människor.

Nu ska jag läsa noveller av edith! Hoppas helgen varit bra, jag älskar mina helger iallafall.
Fred&Kärlek

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0