En gång såg jag en film

Ja, det gjorde jag. Och en gång så funderade jag på det här med lets dance. Jag har nog aldrig riktigt följt det, tills nu tror jag. Morgan som är min barnidol skulle plötsligt medverka i denna tävling. Och då tänkte jag mest bara, va? Ska han? Och han kan ju dansa. Han kan dansa Morgan, och jag blir jätte glad av att se honom dessutom! Det är ju så det ska vara.

Jag har faktiskt tagit det första steget till balen. (ja, jag vet, det är på tiden) Men nu har jag fixat så någon gör min håruppsättning men också lite smink. Bra va? Framsteg, nu är det bara klänning kvar. Det är ju bara typiskt att jag alltid vill ha det som inte finns. En typisk amanda-sits. Skänk mig en femtiotals klänning någon! Tack.

Och ja, jag ska ju till vaggeryd ikväll. Men först ska jag jobba klart, vilket jobb jag har, sitter här och bloggar, men hursomhelst så ska jag jobba klart först, sen ska jag tjata lite och sen åker vi iväg. tills på tisdag, och då är det spelning också. Bibliotekspop. Någon sa att det tydligen var det nya, jag får väl lita på det. Fränt.

Jag och mitt kärlek, plus lite kärlek for till Kalmar i helgen. Det var den mest tråkiga väg jag åkt. Vi körde fel, som vi har en tendens att alltid göra. Det var därför vi blev så chockade förra helgen. Då vi hittade stället direkt i Växjö. Ioförsig har jag spelat där förut, och ioförsig så har jag ju varit i Växjö ett antal gånger. Men ändå.. sen så körde vi fel på vägen hem och var nära på att köra in i ett rådjur och så stod det en älg på sidan av vägen. Mitt hjärta dunkade massvis då, läskigt! Växjö verkade faktiskt vara en helt okej stad. Studentstad sådär. Och det säger ju en hel del.
Men ja, vi spelade ju då i Kalmar. Varför pratar jag alltid i sidospår? Aldrig om det man borde? Det var precis som på vårt nationella prov i fredas. Svenskan. Så skulle man skriva om ett konkret ämne. Hujedamej tänkte jag, det blev inge bra för jag svamlar alldeles för mycket. Så jag skrev om att det yrde popcorn över allt i mitt röda rum. Sen skrev jag lite om lycka också. Det är väldigt viktigt att fundera över faktiskt.
åh, nu skrev jag ju inte om det jag hade tänkt ändå. Jo, kalmar.
Som vanligt var det vi och så typ fem hårdrocksband. Säkert någon screamo variant hela bunten. Jag var tvungen att hålla för öronen, fast dom höll ju för öronen när vi spelade. Dom jävlarna! Inte nog med det så jävlades dom alldeles för mycket, så jag blev allvarligt talat sur. Har rest en lång väg, hamnar på något skitställe och så frågar ljudkillen om vi har med os en egen linebox? Jag började bara skratta. Det är ju pinsamt. Så jag fick köra min ak-gura i en elgitarrs förstärkare. Kul. Och vi fick plugga in pianot i en basförstärkare. Rutinerat. Cellon rundade i princip genom hela vår speltid. Och inte nog med det så dansar fula hårdrockskillar bugg till vår musik. Nej, då blev jag sur.
Som tur var, så fanns dt folk som uppskattade vår musik ändå. Då blev jag glad igen. Men det är verkligen den värsta känslan jag vet, när man står på scenen och det känns som om ingen tycker om en. Det enda som virvlar i skallen är ju, Vafan gör vi här?
Men, ja. Det blev ju bra tillslut. Sen körde vi fel hem också.
haha. Jaa.

fördrikna blev vi igår också. härligt.
Ha en bra kväll! Puss

Kommentarer
Postat av: Anonym

Heisann! Kom akkurat over Myspace siden din, og lurte på om du kunne lagt ut tekstene til sangene Sången om hon och han og Lite kärlek? :)

2009-02-08 @ 19:55:39
Postat av: Anonym

haha gillar kommentaren över!

fula dumma hårdrockskillar...

2009-02-11 @ 19:02:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0